Tårarna bara kommer så fort jag tänker på det...

Min syster Suzanne ringde mig när jag stod på jobbet. Hon frågar mig vad jag gjorde, hör direkt på rösten att det är inte därför hon ringer, för att veta vad jag gjorde just då. Jag frågar direkt vad det är...hon börjar med att jag ska vara lugn men att mamma är på väg in med ambulans, att hon fått en lätt hjärnblödning.

Klumpen i min hals blir större och större och för en stund så har jag svårt att andas, jag känner paniken komma och jag går in på lagret, sätter mig på en pall och bryter ihop totalt.

Inte min lilla mamma, inte någons mamma för den delen...men nej...min älskade mamma...det enda jag tänker är: Du får inte dö mamma!

Det låter verkligen dramatiskt, och det var det. Att sitta 40mil bort och inte kunna vara där med henne gjorde så fruktansvärt ont.

Mamma fick hjälp fort tack vare mina uppmärksamma systrar <3 <3 och mår nu bättre, hon kommer ligga kvar på sjukhuset i några dagar.

Efter alla samtal fram och tillbaka mellan oss syskon så fick jag det efterlängtade samtal...från mamma <3
Att höra hennes röst och höra henne glad gjorde att ännu ett berg lyfte ifrån mina axlar.

Älskar dig så mamma, vet inte om du förstår hur mycket du betyder för mig, för oss, dina barn, barnbarn, ingifta barn, syskon och syskonbarn och för din egen mamma såklart. Är så tacksam till Gud för att Han låter dig vara kvar här hos oss LÄNGE till.

Tack fina arbetskamrater och familj som tog hand om mig idag och för de fina vänner som stöttat mig via samtal och sms.

Och bästa China och Suzanne...all kärlek till er <3

<3 MAMMA <3