Blir inte så mycke bloggande nu när jag är i Jönköping, har ju ingen dator med mig liksom så då måste man låna, nu lånar jag lite hemma hos Sara.

Har jobbat nu två dagar och det känns okej, vet ju att jag bara har tre veckor kvar och dår går det hela lite lättare, vill bara hem till min älskling som jag saknar bamsemycke.

Nu är jag en sväng hos Sara och ska sova här inatt, har umgåtts med China en hel del vilket känns riktigt bra för jag har saknat henne så mycke.
Ska oxå passa på att träffa alla mina syskon när jag väl är här nere, saknar ju mina syskonbarn oxå när man är så långt borta, dom är ju 7 stycken och en till liten på väg (spännande):D

Nä, nu ska jag umgås lite till med Sara.

Kramen på er alla.

Idag ska vi hämta dom, tror detta varit dom två längsta veckorna hittils, det va det värsta, som vi saknat dom, ser verkligen fram emot att ha dom varannan vecka, ska bli sååååå skönt.
Barnens mamma säger att hon läst nånstans att barnen kommer må dåligt av att bo på två olika ställen men jag vet inte, känns typ som halva Sverige har det så varför skulle det då inte funka i detta fall, barnen vill ju inte ens åka hem efetr att dom varit här, Emilia brukar säga att hon vill åka en annan gång till mamma när vi förklarar för henne att det är söndag och att vi nu måste åka till mamma. Jag vet inte, jag har inga barn så jag vet hur det ska va men jag tycker absolut att Christer ha all rätt i världen att ha dom lika mycke, hon ska väl vara glad att barnen har en pappa som mer än gärna vill engagera sig i barnens liv. Blir bara såååååå arg för jag ser ju att Christer blir ledsen, han älskar ju sina flickor över allt annat.
Vet inte men ni kanske vet om det inte är bra för barnen att bo varannan vecka hos sin pappa och mig???



Nog om det...idag ska vi hämta dom iaf och ikväll blir det mys framför tv:n och Emilias favvo film HORTON HEARS A WHO, hon har sett den hur många gånger somhelst, varje fredagskväll och varje lördag och söndags morgon när vi alla ligger och myser i sängen:) men för Amanda är det SHREK som gäller...hon sitter som fastklistrad framför tv:n, så söta dom är älsklingarna.



Sara är fortfarande här och stannar tills på måndag, tänk att man kan verkligen ha hur mycke somhelst att prata om, som jag saknat henne, nåt mysigt ska vi nog hitta på alla nu till helgen.

På söndag ska vi till kyrkan, det blir barnens första besök och det blir söndagsskola, ska bli kul och se om dom gillar det, kan inte koma på nåt barn som inte gillat söndagsskolan, jag kan bara minnas roliga saker som vi gjorde då, det va ju det bästa med helgen, söndagsskolan:D

Nä, nu ska jag bädda rent i tjejernas sängar och fixa lite hemma innan vi drar iväg för att hämta dom.

Kramen på er alla och ha en dunderhelg.

JAG FICK JOBBET och börjar med utbildning måndagen den 8/12, ska bli så skönt...flyttar helt nu...eller flytta det har jag redan gjort men jag kommer inte att behöva va ifrån min stora kärlek hela tiden.


Min älskade vän Sara innan hon muckat från lumpen:)

Har inte skrivit så mycke för min bästaste Sara är här och hälsar på, vi har precis kollat på film och då somnade hon så just nu ligger hon och sover och då tänkte jag att jag kan ju passa på att skriva lite nu.

Har verkligen inte träffat nån hemmifrån på nästan över en månad så detta va ju hur bra somhelst, som jag saknat henne och nu är hon här. Hon kom i tisdags och ska stanna tills på lördag, så hon är här imorn när vi ska hämta barnen och det är ju roligt:)

Som jag skrev tidigare så ska vi hämta barnen imorn, ska bli såååå kul, som jag/vi saknat dom, det är så tomt här hemma utan dom. Från och med januari ska vi ha dom varannan vecka, som vi längtar, få ha lite mer tid med dom och Christer är helt överlycklig över detta.

Nä, nu ska jag hoppa in i duschen, fixa lite här hemma för att sen möta upp Christer vid 16 inne i stan, idag ska vi till banken:)

Kramen på er alla.

Som sagt, bara en dag kvar, sen får jag veta, undrar om det blir jag, jag va ju liksom inte ensam om att söka detta jobb men när jag va på intervjun va det bara jag som va tjej, bara en massa killar och alla verkade verkligen va säljar typen med sina portföljer och allt sen kommer jag där. Nåt intressant måste dom väl ha tyckt omk mig efetrsom jag fick komma på intervju iaf...jaja...fortsätt hålla tummarna tillsammans med mig:)

Idag har vi varit i Uppsala Pingstkyrka aif för första gången och det va jättebra, tyckte Christer oxå som aldrig varit i kyrkan innan, det kändes bra att han oxå trivdes eftersom det betyder så mycke för mig.

Såg filmen Camp Rock en såndär film som jag gillar typ lite High School Musical iaf, älskar verkligen såna filmer, vill vara tonåring igen, saknar verkligen den tiden, visst hade man MASSA bekymmer...hahaha...allt blir ju så mycke större när man är i den åldern. Den är iaf jättebra för dom som gillar den sortens film, sitter och lyssnar på soundtracken till filmen, den är ju så bra.

Känns som allt lättat lite på sistone, kanske börjat acceptera det hela mer, vill verkligen vara stark hela tiden men man orkar inte alltid, det är så skönt att få höra då att man faktiskt får vara ledsen, att man får vara arg...har lättare för att resa mig upp igen iaf ska bara få bort det dåliga samvetet oxå.

Nu ska jag mysa lite med kärleken min.

Kramen på er alla.

På måndag får jag svaret, bara att vänta och hålla alla tummar som finns tills då.
Det kändes bra på intervjun iaf, känns som nånting jag skulle trivas med...vi får se vi får se.

Idag vaknade jag inte på rätt sida, allt känns tungt, saknar Hugo sååå mycke idag, kände efter magen när jag vaknade och insåg snabbt att han va inte kvar där, så tomt det kändes och känns, vill verkligen ha tillbaka Hugo i magen, det spelar ingen roll att det gjorde ont eller att jag mådde illa precis hela tiden, bara han va där,  i min mage.

Hur ska jag nånsin våga skaffa dig ett syskon?
Min mage är och kommer alltid va din plats Hugo,  vill bara ha dig tillbaka, vill inte vara utan dig.
Hela framtiden byggde kring dig, hur ska jag då kunna se frammåt när du inte längre finns kvar?
Vill bara vara hos dig just nu, hålla om dig och aldrig släppa.
Pappa och jag saknar dig så, vi har inte glömt dig och kommer aldrig göra det.
Älskar dig så min lilla älskade Hugo.

Bye

För nu ska jag iväg...önska mig lycka till.

Berättar sen hur det gått.

Kramkram.

Är ju inte det lättaste eller roligaste heller för den delen men måste man så måste man, har ju jobbat på samma ställe i snart 8 år, man blir ju lite bekväm av sig.

Ska faktiskt på jobbintervju imorn, ska åka till Gävle, ska bli spännande, ett säljarjobb, många säger att jag kan prata för mig så det kanske är nåt för mig, skulle va kul om jag fick det, äntligen få flytta hit upp helt, komma hem varje kväll och lägga sig i sin egen säng, lycka:)

Igår va jag hos kuratorn, det kändes bra att få komma dit och prata ut, även om som jag just nu inte mår piss så samlas mycke och efter ett tag så ska allt komma ut på en gång, kände att jag tömde rejält igår hos henne, tycker hon är superbra och det kändes bra när jag åkte därifrån.

Idag har jag sysselsatt mig med att storhandla, städat, tvättat, lagat gottit till ikväll och nu lagar jag en god middag till min älskling som kommer hem strax efter 16.

Julen närmar sig med stormsteg...hjäääääääääälp....klappar ska ju inhandlas och en massa annat, pynt och sånt menar jag, sen ska det bakas, pepparkakor, knäck och massa annat gott man äter när det är jul. Tänkte jag skulle göra en del köttbullar till julen me, är ju så gott me egna köttbullar men för övrigt är vi inte så mycke julmatsmänniskor, kan känna lite att jag längtar efter hel grillad kalkon, det äter man till julen i Bolivia och det är sååååååå gott...får väl köpa nåt kalkon pålägg eller nåt så kanske man hittar nogåt av känslan iaf:P

Nä, nu kokar potatisen och köttet ska stekas, såsen ska göras och allt annat oxå.

Åter igen, ni är underbara alla goa människor, ni vet nog vilka ni är, tack för att ni finns och mamma, saknar dig som bara den, önskade du va här, älskar dig, pusspuss.

Ha det bäst så länge alla.

...som varit inne och läst och skrivit till mig/oss både här och sms och mail, det uppskattas verkligen.

Detta är mitt sätt att få ut lite tankar och  funderingar jag har, ett sätt för mig att få ut det jag känner och kanske ett sätt för mig att försöka gå vidare, gillar verkligen inte ordet gå vidare men jag vet att jag måste.


Emilia tycker om att mysa med pappa<3

Idag har det varit en bra dag på många sätt och lite tråkigt för vi har precis lämnat flickorna hos mamman, det känns riktigt tomt när dom inte är här:(


Superglada Amanda<3

Det som har varit bra med denna dagen, det bästa iaf är att...
...MIN CHRISTER FRIADE TILL MIG IDAG OCH JAG SA SJÄLVKLART JAAAAAA...
som jag älskar honom, klart jag vill dela resten av mitt liv med honom.


Ringen älsklingen gav mig när han gick ner på knä....japp...han gick ner på knä<3

Pappornas dag har det oxå varit idag så grattis till alla pappor, så...
...GRATTIS MIN UNDERBARA ÄLSKLING, du är en underbar pappa ska du veta...älskar dig av hela mitt hjärta....pusspuss.

Hejdå på er alla för idag, hoppas ni får en mysig söndags kväll.

Det är en liten glädje i det hela, dom underbara söta tjejerna, Christers tjejer.
Christer har två flickor sen innan, Emilia 3,5 och Amanda 1 som vi har varannan helg, snart varannan vecka så fort jag fått jobb här uppe i Uppsala.



Igår va vi hos kuratorn, det kändes bra men samtidigt så känner jag att det finns så mycke att säga att jag inte vet var jag ska börja, ska iaf träffa henne igen på tisdag och det känns bra för jag känner att jag inte orkar bära allt detta med mig alldeles ensam, inte just nu, jag har ju Christer men ibland behöver man tala med någon som står utanför och ser det hela från ett annat perspektiv.
Inga svar har vi inte fått än på våran Hugo, obduktionene är inte klar än, när den är klar ska han kremeras och hans aska ska spridas i en minneslund som vi sen kan gå till, det känns faktiskt bra att kunna ha nånstans att gå till och minnas honom.

Blev fortsatt sjukskriven och det känns bra just nu, behöver det, fast jag stunder kan sitta "som vanligt" så kan jag i nästa stund bryta ihop totalt och maktlösheten bara kommer över mig.



Hugo va så efterlängtad, så älskad redan, han va mitt allt, vad finns då kvar, jag vet, Christer och flickorna men av MIG finns det ingenting kvar och det gör så fruktansvärt ont, detta hugget i magen som bara känns värre för varje gång jag tänker på det.
Ibland tänker jag VARFÖR JAG??? Samtidigt varför inte jag, varför skulle detta drabba nån annan? Man tänker och tänker och sanningen är att man faltiskt sällan kommer fram till nå't vettigt, man kommer bara tillbaka till ruta ett igen.

Usch, idag va det ingen bra dag för mig känner jag, får nog rycka upp mig, vi ska ju ha tjejerna i helgen, ska försöka göra det så mysigt som möjligt.

Detta va dagens dos, tack för idag.

Japp, då va det torsdag, idag ska vi till kuratorn och sen kanske träffa doktorn om dom fått några provsvar på våran lilla Hugo.
Har varit sjukskriven nu sen det hände och jag ska tillbaka och jobba på måndag, är en jobba människa så det är inte så att det är lathet som gör att jag stannar hemma. Känner hur paniken kryper sig på, vill inte tillbaka just nu, eller, vill fast ändå inte, allt känns så tungt just nu, jag vet att många tycker att det är väl bara att rycka upp sig och gå vidare, och det trodde nog jag me innan verkligheten hann ifatt mig.
Innan Hugo blev till så är det så att tidigare har jag försökt att bli mamma men inte lyckats så nu när vi blev med barn va det det största som kunde hända mig, älskar barn och har en massa underbara syskonbarn och mina goa bonusbarn att leka och gosa med men vill ha mitt eget lilla knyte, ha nån som faktiskt är beroende av lilla mig.

Vill bara komma upp från detta svarta hål just nu, det är bara det att det finns ingen manual till det.

Tack alla ni snälla goa människor omkring oss som stöttar oss och som finns för oss, vi älskar er.

Nu ska jag försöka få i mig nåt att äta.

Kram på er alla.

Hej på er som kommit in här.
Jag är ny här så det ska bli intressant att lära sig att göra bloggen fin osv.
Heter Bea även kallad Bachi av familjen och vänner, heter Boo här för det är vad en av mina finaste vänner Greg som kallar mig det och jag gillar det så det fick bli det.



Just nu går jag/vi igenom en riktigt svår stund i våra liv, vi (min sambo Christer och jag) va gravida i vecka 15 men förlorade våran Hugo för en vecka sen, svåraste stunden i mitt liv. Han va så liten när han kom ut men så hel, hade alla fingrar, alla tår, näsa, mun, öron, ögon, naglar, ja, allt, sååååå fin han va och nu är han borta för alltid men han finns kvar i våra hjärtan våran lille älskade Hugo Hellgren Byrén som inte fick stanna kvar här hos oss.

Detta sms fick jag av min underbara svägerska efter att jag ringt och berättat vad som hänt och detta sms har verkligen hjälpt mig, skriver ner det hela så ni får läsa.
Tack underbara Anna för att du finns.

Nu vänder vinden och marken gungar, men du är starkare än du tror.
Hoppas att du känner att jag håller din hand hårt, hårt i stormen.
Hugo fick små vingar och är sötaste lilla ängeln i himlen och jag kan inte med ord säga hur ledsen jag är att han inte fick stanna här hos oss, att jag inte fick bli hans moster och se hans ögon och höra hans skratt... Livet är så orättvist att jag saknar ord. Vet att det inte hjälper men jag håller din hand och finns precis här för dig, och Bachi, jag VET vilken otrolig inre styrka du besitter.
Du kommer både skratta och le igen, även om det inte känns så, tro mig! Tillsammans fixar vi allt! Jag älskar dig!
Puss Anna

Tack för denna gången.