Allt började där, precis där hon stod. Hon tänker på den dagen varje gång hon går förbi, hon kommer aldrig någonsin glömma den, dagen då hon gick rakt in i honom. Klantigt, ja, det tyckte hon, men absolut det bästa som någonsin hänt henne. Tur att hon gick in i honom tänker hon.

Denna underbara man som bara stod där helt plöstligt, denna gata hade hon gått varje dag, två gånger om dagen i fem års tid, även när hon inte jobbade så gick hon denna gata för att komma in till centrum och möta upp vänner eller bara för att gå en shopping runda. Aldrig hade hon sett honom tidigare, och om han brukade gå där så förstår hon inte hur hon kunnat missa honom. Han var vacker, snygg räckte inte för att beskriva denne man, han bara strålade. Inte kan hon minnas vad hon såg först, hans otroligt fina vita leende som visade vilka perfekt fina tänder han hade eller om det var dessa vackra blå ögonen som såg rakt igenom hela hennes själ och snuddade vid hjärtat. 

Dom följande dagarna, veckorna, letade hon efter honom i denna enorma folkmassa som rörde sig på denna gata, och deras blickar möttes varje gång. Han måste nydligen börjat jobba här i närheten för att gå denna gata varje dag tänkte hon.

En av dessa gånger, på väg hem från jobbet så mötte hon hans blick som kom rakt emot henne, helt plöstligt så stod de där, mitt emot varandra och bara log. Hans läppar började röra sig och det kom fram ett "Hej", hej tillbaka såklart tänkte hon, men det var bara en tanke, för hon bara log, då rörde sig läpparna igen "Kaffe?", "Ja visst! Jätte gärna!", det bara kom, hon hann aldrig tänka igenom vad hon skulle svara, svaret bara kom, helt av sig självt.

Detta var bara början på det som skulle bli det som gjorde henne hel, den sista pusselbiten. Hon hade världens bästa jobb, hon bara älskade sitt jobb som mäklare, hon hade en fin, stor central lägenhet som hon stormtrivdes i, det sociala livet, pengar var inte heller något problem, det var bara Han som fattades. Han hade allt, allt hon kunde önska sig, för bra för att vara sann, men han var sann.

Den tråkiga vardagen blev underbara vardagar och för att inte tala om helgerna. Dessa underbara helger som kunde spenderas i lägenheten utan att gå utanför dörren. Par middagar, bortresta helger, romantiska middagar för två, inte en tråkig stund.

Hon var 31 år gammal och han bara 26, men åldern gjorde verkligen ingen skillnad. De passade perfekt ihop, åldern var bara en siffra, dem visste vad dem ville i livet, och att spendera resten av livet tillsammans var en självklarhet numera.

Lyckan var total, ingen eller inget kunde ändra på det, trodde hon...