Ligger här i sängen och njuter av solstrålarna som lyser in på mig...idag blir det mysiga promenader i det fina vädret :)
Idag mår jag faktiskt mycket bättre och känner att jag är fit for fight...så nu börjar jag känna mig "normal" igen...så normal man kan bli iaf...hihi.

Är så trött på att bli besviken...så inatt när jag låg här i mina egna tankar och växlade mejl med M så kände jag att nu släpper jag det...finns inget i min makt jag kan göra för att få nån att bli bättre..utan det är helt upp till den personen och jag tror inte den personen är villig till nåt sånt så då får det vara.

M skrev massa fina saker som fick mig på andra tankar och fick mig att bli lite glad...för igår va det inte min dag.
Känner liksom att jag försöker vara stark hela tiden men orkar inte det riktigt alltid...och igår va det riktigt så...alla kan ju inte alltid va starka all the time...tänk om man bara gick runt som en robot hela tiden och gömde våra känslor...då kan vi lika väl sluta älska...finns ju ingen mening då.

Ååååh som jag längtar hem till Jönköping...vill bara vara med familjen och vännerna...önskade på nåt sätt att allt kunde gå tillbaka till som det va innan jag flyttade hit...inte för att jag ångrar att jag flytta hit men då hade jag iaf inte flyttat för nån annans skull utan kanske för min skull...ja...de som lyckas bygga ihop en tidsmaskin kan väl höra av sig till mig!

Hatar att börja om...hatar att stå där jag står nu och inte veta hur jag ska gå vidare från här...kanske aldrig skulle åkt hem från Bolivia....nej..nu ska jag inte va sån...jag är ju ingen människa som går omkring och ångrar saker och ting...det finaste jag fått med denna tid är ju att träffa och få vara en del av Amanda's och Emilia's liv...och jag vet...alla säger...du kan ju alltid träffa dom....jo...det kan jag...men inte vakna på morgonen av att Amanda ropar på mig...eller att Emilia kommer och lägger sig brevid mig...att komma hem från jobbet och dom kommer springandes för att pussas och kramas...eller lämna dom på dagis och dom blir ledsna för att jag måste gå eller se hur hela dom lyser upp när jag kommer och hämtar dom.................allt det är borta...vi va en familj...och nu känns det som att jag ingenting kvar av den har....det är det här jag hatar.

Nä...nu räcker det med tråkigheter...imorn är det måndag och ny vecka...nya tag...nya utmaningar...jag är glad för det jag har...jag är glad att jag har detta rum som jag hittade...att jag bor med Miranda som är en super tjej...och så är jag överlycklig över min lilla pälsboll...som just nu bara ligger och sover...men framför allt är jag glad över alla människor jag träffat här...alla nya vänner jag fått...det är det som gör att det inte känns så ensamt att vara här.

Men hjälp vad jag skriver...nu får det räcka för idag.

Tack för mig och hoppas i alla får en dunder dag och att vart ni än är att ni har lika fint väder som vi har :)



Kärlek till er alla ♥