Alldeles för många gånger...shit va livet kan gå upp och ner...ena stunden är jag lyckligast på planeten och så kommer nästa släng...så är mna i botten och viljan att  ta sig upp försvinner...tanken att ge upp kämpandet återkommer allt för ofta...känna ändå som att tiden står still och att stegen jag tar inte leder mig nånstans...känns som att springa på ett rullband som rullar fortare än vad jag hinner med...för när jag tror jag kommit en bit på vägen så ser jag startlinjen precis bakom mig..alltså har jag inte kommit nånvart.

Vill vara denna glada, positiva, modiga människa jag egentligen är...önskade jag bara kunde skrika rakt ut...skrika och skrika till krafterna tar slut...till min röst inte åller längre...få ut all skit som jag lagt på hög och nu hinner ikapp mig...detta är jag just nu...men visst kan jag le när jag kommer utanför dörrarna och det är nog inte så många som vet/märker att under denna fasad så rasar skiten....fast jag vill nog inte heller att det ska märkas eller synas...för det är min flykt och det som gör att jag orkar...att bara få vara...vara den jag vill vara om det så bara är en för en stund.

Ja...som ni märker så är det verkligen upp och ner...men jag försöker iaf och ger inte upp och känner mig stark inte hela tiden kanske men det är bättre än att aldrig göra det.

Nä...nu får det räcka med den biten.

Igår vaknade jag och mådde verkligen inget vidare...halsen huvet och allt annat kändes bra tjockt...men det släpte lite fram tills jag skulle jobba...jobbade bara ett kort pass och sen vart det hem, laga mat och bara vila sig...sovit sådär...blir ju lite jobbigt när man är halvt täppt i näsan och knappt får nån luft...och så hostan oxå.

Iadg är man ledig och den ska spenderas en stund med Monkan och sen så ska jag till C och fixa lite papper...får träffa sötnosarna en stund oxå...ska bli mysigt...som jag saknar änglarna...finaste hjärtanen ♥

Grattis till min lilla mamma på den bolivianska mors dag...Älskar dig fina mamma...hoppas du blir bättre snart ♥