Det kan kännas bra konstigt ibland...man tror att man har kontroll över situationer men det visar sig sen att det inte är så...man försöker släppa taget om det man älskar för att det kanske är bäst så men det är ju inte så enkelt...det gör bara ont...väldigt ont.

Hålla fasaden uppe försöker man med...men den faller inför dom som verkligen känner en...då vill man bara ligga i mammas knä och känna kärleken och tryggheten.

Det är så mycke som rör sig i mitt lilla huvud...allt hopar sig alltid...förstår inte riktigt...kanske för man inte riktigt bearbetar the past som man borde...men orkar man!!??...hur mycke ska man behöva gräva för att det ska bli "bra"...livet hinner ju ifatt en...så är det bara.

Låter helt deprimerad nu...sanningen är att jag kanske inte riktigt är deprimerad men jag känner att saker och ting kunde varit lite lättare...vill få bort alla stenar som tynger mig...vill bara vara jag för en stund...den inte så starka Bea som alla känner...utan den sårbara Bea som inte alltid klarar sig själv.

Usch...va inte meningen att mitt inlägg skulle bli såhär deprimerande...svackor har vi alla...jag har klarat alla mina svackor och kommer klara denna me.

Blir inte mer än såhär idag....sorry.


Du fattas mig älsklingen ♥

Puss o kramen på er alla och massa med kärlek.

♥Till dig min älskling♥