Tårarna bara rinner och rinner efter att jag läst vad min underbara svägerska skrivit till min brorsdotter som fyllt 9...kopierat så ni oxå kan läsa.


Lilla Alexandra <3

Nu är du 9... Nio år sen vi låg på BB, bara du och jag, i vår egna lilla bubbla. Jag förundras över vad som hänt sen dess. Ibland känns det som att allt hände igår och ibland känns det som ett annat liv.

9 år går fort, men det hinner hända mycket. Idag är bekymren små och du önskar dig Pet Shop djur i present. Om ytterligare nio år tar du studenten och jag fattar nu att oron för dig och att allt ska gå bra för dig, bara ökar med åren. Fast att jag vet att meningen är du ska frigöra dig kan jag tycka det är jobbigt att tänka på, att du inte kommer tillhöra mig hela livet.
Men än så länge är det jag som vet bäst. Än så länge får jag hålla din hand och fläta ditt hår. Än så länge vill du ha saga på kvällen och "kill på ryggen" innan du somnar. Efter lite tjat sätter du på dig mössa om jag säger att det är kallt.
Än så länge kan du lita på mig.
Än så länge...

Om jag kunde skulle jag skydda dig från allt ont, vara din mamma, ditt penicillin, din livvakt, din konsult, din goda fe, din bästa vän, den som alltid lyssnar, den som alltid finns där.

Men redan nu har det börjat, längtan, kärleken, LIVET, det där obegripligt orättvisa och hjärtskärande, flickor som inte kan leka tre, snorungar som retas, getingstick på stranden, vatten i öronen, önskningar som inte går i uppfyllelse, blåmärken, besvikelser och brustna hjärtan.

Och nu får din fot inte längre plats i min handflata och bitar av dig kommer sticka ut i kylan fast jag kramar så hårt jag kan o sen, vips bara, så är du sjutton år och fylld av sorg och hemligheter.

Du kommer låna mina kläder utan att fråga och tycka jag är pinsam när jag dansar.

Och jag kommer undra om du verkligen äter ordentligt och är det inte lite för kallt för den där kjolen?

Och du kommer bli kär i finniga idioter som inte ringer fast de lovat och du kommer sitta med sotiga nattögon på bussen på väg hem på midsommardagsmorgonen, med barr i håret, skrynkliga festkläder och hjärtat hopknycklat i handväskan.

Och du kommer vara ute hela nätterna med telefonen avstängd och när vi bråkar kommer du att skrika att jag inte fattar något, o jag kommer skrika "- Så länge du bor under mitt tak så gör du som jag vill!" och du kommer att svara "- Ja men, då flyttar jag väl!" och så kommer vi smälla i dörrar och gråta på varsitt rum o jag kommer egentligen vilja säga att jag visst förstår...

Att jag har varit du en gång, och att du kommer bli jag en dag...

Och du kommer att åka långt bort, långt bort från mig på klassresor och festivaler och aupairäventyr, och jag kommer inte få svar på mina oroliga frågor och fler av dem kommer jag inte ens att ställa.

Men du, älskling, jag kommer alltid vara din mamma. Jag kommer alltid att älska dig. Vem du än är, hur du än blir, vad du än gör. För jag har hållit din varma hand i min vid övergångsställena. Jag har blåst på dina skrubbsår och flätat ditt hår i tusen flätor. Jag har tröstat dig och hittat på olika röster till alla dina gosedjur och jag har bevarat alla dina hemligheter till och med dem du inte vet att jag känner till.

Det enda jag vill är att du blir lycklig. Och att du aktar dig för eld och djupa vatten. Och att du aldrig aldrig springer bort från mig i den mörka natten. Jag älskar dig mest i hela världen.