Idag ska flickorna hämtas:)

Det är en liten glädje i det hela, dom underbara söta tjejerna, Christers tjejer.
Christer har två flickor sen innan, Emilia 3,5 och Amanda 1 som vi har varannan helg, snart varannan vecka så fort jag fått jobb här uppe i Uppsala.



Igår va vi hos kuratorn, det kändes bra men samtidigt så känner jag att det finns så mycke att säga att jag inte vet var jag ska börja, ska iaf träffa henne igen på tisdag och det känns bra för jag känner att jag inte orkar bära allt detta med mig alldeles ensam, inte just nu, jag har ju Christer men ibland behöver man tala med någon som står utanför och ser det hela från ett annat perspektiv.
Inga svar har vi inte fått än på våran Hugo, obduktionene är inte klar än, när den är klar ska han kremeras och hans aska ska spridas i en minneslund som vi sen kan gå till, det känns faktiskt bra att kunna ha nånstans att gå till och minnas honom.

Blev fortsatt sjukskriven och det känns bra just nu, behöver det, fast jag stunder kan sitta "som vanligt" så kan jag i nästa stund bryta ihop totalt och maktlösheten bara kommer över mig.



Hugo va så efterlängtad, så älskad redan, han va mitt allt, vad finns då kvar, jag vet, Christer och flickorna men av MIG finns det ingenting kvar och det gör så fruktansvärt ont, detta hugget i magen som bara känns värre för varje gång jag tänker på det.
Ibland tänker jag VARFÖR JAG??? Samtidigt varför inte jag, varför skulle detta drabba nån annan? Man tänker och tänker och sanningen är att man faltiskt sällan kommer fram till nå't vettigt, man kommer bara tillbaka till ruta ett igen.

Usch, idag va det ingen bra dag för mig känner jag, får nog rycka upp mig, vi ska ju ha tjejerna i helgen, ska försöka göra det så mysigt som möjligt.

Detta va dagens dos, tack för idag.

Permalink Allmänt Kommentarer (3) Trackbacks ()


Kommentarer

Postat av: Anna

Hej Gumsan!!



Förstår din grymma tomhetskänsla väldigt väl. Ord hjälper ju inte så mycket i stunder som denna. Varför? är ett ord som snurrat i mitt huvud det sista många gånger ska du veta. Får inte svar på det. Helt oförklarligt, orättvist grymt.



Dock så är du faktiskt mamma nu, även om du inte har Hugo här fysiskt så är han alltid hos dig. Han kommer alltid var det. Hos oss också. Och jag ser fram emot dagen han blir storebror!



Älskar dig gumman! Du ska igenom det här!!



Till mamma Bea!

Nu är jag här i himlen och tittar ner på dig,

jag vet och jag känner, hur mycket du saknar mig



Jag kom ner till jorden en kort liten stund,

fick bo i din mage som blev lite rund



Jag var en skatt och ett lån,

men kunde inte stanna kvar

men var inte rädd, jag mår bra!

Jag lever i ditt & pappas hjärta

för evigt för alltid.

Jag ser och jag älskar,

Blunda!! Visst känner du min kärlek då?!



Överallt där du är, finns jag.

Överallt du går, där du står, där är också

jag.

Fast mina fotspår inte syns så går jag brevid dig!

Mamma, jag har funnits, och du är aldrig ensam mer.

Fast min röst inte hörs ut, så skrattar jag.

Och jag vet att du saknar det gör också jag.



Ja mamma, nu är jag långt borta men ändå så nära.

Varje gång du viskar mitt namn, är jag där

känn hur jag finns, ta mig i din famn.



Men älskade mamma, lev ditt liv fullt ut,

skratta och gläds tills dagen är slut

En dag min älskade mamma och vän,

ska du och jag åter mötas igen...





Postat av: Sara

Hej älskade vän!

Usch vad ledsen jag blev för din skull när jag läste bloggen och om din fina bebis. Tårarna rinner när jag läser det fina Anna skrivit till dig.

Vill lämna ett avtryck i form av en text min pappa fick när farfar dog. Tycker den är talande och jag hoppas att den får betyda något för dig också.

Kram vännen...



När dagen är tung

och livet känns kallt

är det svårt att se en mening med allt



Så ensamt det är

att bära en sorg

men bördan kan lättas

med andras försorg



För tankar kan värma

och ord göra gott

En blick kan berätta

att någon förstått



Så känn att du har

ett stöd här i mig

För det ska du veta

-Jag tänker på dig!

Postat av: Bea

Tack underbara Anna och Sara, jag hoppas att ni förstår att det nmi skriver betyder oerhört mycke för mig och Christer.



Puss och kram på er<3


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback